En ny liten släkting...

...välkomnar vi i familjen. Min brorsdotter fick en liten pojke för två veckor sedan. Han hade lite bråttom ut i världen, skulle stannat i mammas mage in i oktober egentligen. En omtumlande upplevelse för hans föräldrar kan jag tänka. Vi bor långt ifrån varandra och har tyvärr inte så ofta kontakt. Det blir lätt så när vi alla är upptagna med våra vardagsliv. Nu tänkte jag iaf att jag kunde ge mig på att sy lite små kläder till den lille. När min flicka föddes var hon oxå liten och stl 50 var alldeles stort. Jag visste att Ottobre haft mönster på prematurkläder i ett nr förra året så jag tog och skickade efter det. I orderbekräftelsen stod att tidningen skulle komma om tre veckor!?! Så länge ville jag ju inte vänta så jag skickade ett vädjande mail och så dök tidningen upp efter fyra dagar :-) Satte igång och klippa och sy.... Sällan har ett projekt varit så kantat av strulande.

Overlocken bara krånglade så den tröttnade jag på och övergick till att bara använda symaskinen. Irriterande, det blir ju onekligen så mycket finare med overlocksömmarna. Dessutom gjorde jag så mycket klant-fel. Tog fel på ben- resp grensöm, vände avigan ut istället för rätan, mer än en gång dessutom... Höjden var när jag sytt på muddkanten på de turkosa sparkisarna i velour och tvingas inse att jag sytt på remsan mot avigan istället för tvärtom. Jag skulle alltså ha sytt på remsan mot rätan, vikt över och stickat med tvillingnål. Dessutom hade jag efter första sömmen sicksackat ihop sömsmånerna för att få en plattare kant att vika runt. Sprätta var därför ogörligt och klippa bort och göra om gick inte heller. Då hade det inte blivit mycket kvar av "hängslena". Jag lyckades iaf rädda byxorna genom att vika över och vika in muddkanten och sedan su en enkel stickning från rätan. Det blev helt ok, lite vinglig söm från avigsidan sett men jag tycker som sagt det blev ok. Nästan finare än på de blå sparkbyxorna där jag gjorde "rätt". Den klippta kanten på insidan kunde jag inte få riktigt snygg.

Kan det vara så att när extra mycket vill göra något riktigt bra spänner man sig eller nå´t och det är därför det strular? jag beslöt att göra färdigt och skicka iväg kläderna trots att de har en del missar. Om jag skulle gjort om och hållit på tills det (eventuellt...) hade blivit mycket bättre hade nog lille pojken hunnit växa ur storlek 45. Nu vet jag ju inte om det passar ändå eller om hans föräldrar tycker om det men det är iaf gjort med omtanke. Passar det inte får det kanske bli dockkläder så småningom. Här är vad det blev:

Ett set i vitt och gult. Det gul-vit randiga är mjuk ribbad trikå. De vita byxorna är stretchfrotté.

Ett set i vitt och blått. Här blev det både muddisar och sparkbyxor.

Ett set i turkos. Det randiga i samma kvalitet som det gulvitrandiga ovan. Byxorna i velour.

Detaljbild: Tycker det blev ganska sött att fodra hängslena med detta bomullstyg. Detta är fö den "räddade" bandkantningen.

Mönster: Ottobre 6/2007. Gjorde lite längre muddar i byxbenen.

Material: De två ribbade randiga trikåerna har jag haft liggande ända sedan min dotter föddes -97. Tycker de är så mjuka och sköna och har sparat på dom. Mudd och velour från Stoff och Stil. Orange bomullstyg från Jofotex.

Roligt var detta projekt iaf, trots alla misstag. Hoppas kunna få sy något mer till honom framöver. Jag har nämligen ett par nya symaskiner på ingång....så spännande...mer om det senare :-)